Gamla dagar föds på nytt

Jag sitter i ett rum fullt av människor. Tiden upprepar sig och jagar mig. Allting slår ner som en bomb nu när det är två månader kvar av terminen. Två månader kvar till friheten. Jag längtar men ändå vill jag inte. Alla rutiner kommer att brytas upp och jag kommer att glida ifrån underbart folk. Det vill jag verkligen inte.
Men mest längtar jag tills de två månaderna är slut. Det är tid för förändring.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0